Resultat

Äntligen är glasyrbränningen klar och ugnen är öppnad! Spänningen var förstås olidlig. Den här gången blev grejerna en aaaaning större än förra gången och lite mer jämna men varierade former. Som t.ex. blev det en thékopp! Vad imponerad jag blev av mig själv när den dessutom höll för att dricka thé ur, det kunde jag bara drömma om.

Den här skålen fick den härliga glasyren Skiffergrå, och det blev en väldigt lyckad kombination fasktiskt. Lite inspirerad av Tina Hellmans Sturehofskruka, med den fina kanten. Man måste ju få pröva sig fram lite.

Min misslyckade skål som liksom fick en hjärtform glaserade jag i en av svärmors gamla glasyrer. Men hjälp vad jag fick slita för att kunna använda den, det låg som ett stenlager på botten. Och nu, jag nu vet jag inte riktigt vad jag tycker om glasyren...

Däremot föll jag pladask för den här snygga blanka vita glasyren som jag hittade undanstuvad bland svärmors glsyrlager. Vilken snygging! Jag är fullständigt i dess våld och den ska få sätta sin prägel på många många grejer framöver. Jag älskar hur ojämn den vita färgen har lagt sig!

En mycket lyckad glasyrbränning helt enkelt, där jag har flera bra erfarenheter med mig i bagaget inför framtiden. Jag har kommit ett steg längre i hur jag ska göra för att lyckas eller misslyckas med mina glasyrer, och det är ju guld värt.

Det bidde en blåbärsskål

På keramikfronten har det varit stiltje de sista veckorna. Jag har provat att ringla en kruka, men den bidde en skål som fick vara föremål för att pröva lite olika tekniker istället. Jag ska väl vara glad att det inte blev en tummetott anar jag, och istället välkomna att min hjärna klarar av att ställa om från den fantastiska sturehofsliknande kreation som var målet, till en annan skapelse.

Annars går jag här och hoppas att tid och lugn för lite drejning m.m infinner sig i sinom tid, det kliar nämligen i fingrarna. Men jag har iallafall lyckats hitta ett användningsområde för mina provkluttar, det trodde jag aldrig! Som liten blåbärsskål blev den gråblåa glasyren riktigt vacker på skålen. Lite mindre vacker är den nu, som förvaring åt kylskåpsmagnetsbokstäverna som Lilla H, snart 3 år, med glädje leker med. Men användbar.

Första "kollektionen" ;-)

Hoppas ni ser ironin i rubriken. Så här såg det iallafall ut när min allra första egna ugn var laddad för glasyrbränning. Så himla spännande! Eftersom jag är nybörjare inom alla områden när det gäller keramiken så såg jag mitt första 10 kg lerpaket som en övning i att försöka få någon som helst kontroll över drejandet. Att komma närmare mitt mål att kunna förutse formen på mitt alster, och sedan kunna göra den form jag själv vill, istället för att helt och hållet styras av lerklumpen och tur eller otur.

Jag har försökt att läsa på om lera, glasyrer, olika tekniker, problem osv, men har också tänkt att jag kommer upptäcka problem och lösningar under själva "görandet" - trial and error, alltså. Eller trial and success, kanske. Så jag körde på med glaseringen, med lite handledning av svärmor och svärfar som pysslat lite med keramik under åren. Det var ju svårt! Men roligt :-).

Jag försökte prova mig fram lite med glasyrerna som vi har köpt - en blank transparent med lila färgkropp, och en matt som de kallar "skiffergrå". Den skiffergråa blev jättehärlig, troligtvis var det lite för varmt i ugnen för den glasyren, men den blev fin ändå. Den lila blev inte lika lyckad. Mer rosaaktig, och hade inte direkt något djup. Var det för lite färgkropp i, eller var glasyrlagret för tunt? Vi får prova vidare! Men sammantaget kändes det jätteroligt att ha kommit ett steg vidare i min nya hobby!