Halvfull

Crappy day. Hoppas en halvfull skröj kan pigga upp mig. Så nu är det bara att vänta. Kanske planera vilka glasyrer som ska användas till vad. Eller bara titta på en dålig film. Som sagt. Hoppas resultatet piggar upp iallafall.

Glöggdags!

Inspirerad av min käre man så gav jag mig på att tumma och ringla ett glöggset med 6 st glögglas. Inspirationen var att han hade knåpat ihop en kreation i den här mörka leran med ganska mycket chamotte i och glaserat den i färgen skiffergrå. Det blev en jättespännande nyans som jag blev helt tagen av! Inte alls i min vanliga vita och pastelliga stil, men helt fascinerande.

Kopparna ringlades och skålarna till mandel och russin tummades lite nonchalant oregelbundet. Den enda dekorationen blev den rispade kanten på skålarna, eftersom jag ville behålla den lite råa stilen som jag rent allmänt tycker passar glöggset, men dessutom passar den här leran och glasyren väldigt bra. Nu hoppas vi på ett bra slutresultat!

Pepparkakor?

Njaa, nästan. Alltså keramiken är bland det roligaste jag vet just nu. Jag blir liksom så lycklig av den! Att sitta där ute i tystnaden och bara skapa. Och samla inspiration från alla håll och kanter. De här "pepparkakorna" har jag fått inspiration till från favorittidningen Lantliv.
För mig betyder inte inspiration att kopiera, utan att plocka en form, en känsla som väcks eller kanske ett användningsområde som man sett någonstans, och sedan göra sitt eget av det.

Och även om idén inte är speciellt orginell så är jag glad över den inspiration jag fått och som resulterade i dessa små pepparkakor. Kanske blir de vackra tags till julklappar, pynt att hänga i granen eller kanske fina att dekorera blockljus med? Möjligheterna är oäääändliga! Eller hur ;-) ?

På väg mot erfarenheten

Haha, här ser ni min näckrosbebis som skulle bli vit. Det bidde den visst inte. Undrar om den går att glasera om? Jag ska nog pröva iallafall.

I övrigt så var jag ute några timmar igår i min verkstad för att städa upp efter förra glaseringen som fick avslutas lite hastigt (det var ju kalas med släkten för Plutten!). Och då tillkom mitt allra första drejade fat! Titta vilken snygging va! Jag har en tydlig plan för det lilla fatet, men det är en hemlis än så länge...

Och så provade jag på att göra en liten dekoration vid foten av vad som råkade bli en andra kopp. Jag drömmer ju om att medvetet kunna skapa vackra saker som har praktiska funktioner, och till dess så försöker jag tillgodogöra mig så mycket erfarenhet som möjligt. Jag gör alltså inte bara saker för att försöka uppnå den formen som jag tycker är vacker, utan just nu försöker jag göra så mycket olika former och dekorationer som jag kan komma på. Så får vi se var det bär mig. Och födelsedagsbarn som man är så har jag fått lite egentid i verkstaden, dagen till ära. Tjohooo!

Resultat

Äntligen är glasyrbränningen klar och ugnen är öppnad! Spänningen var förstås olidlig. Den här gången blev grejerna en aaaaning större än förra gången och lite mer jämna men varierade former. Som t.ex. blev det en thékopp! Vad imponerad jag blev av mig själv när den dessutom höll för att dricka thé ur, det kunde jag bara drömma om.

Den här skålen fick den härliga glasyren Skiffergrå, och det blev en väldigt lyckad kombination fasktiskt. Lite inspirerad av Tina Hellmans Sturehofskruka, med den fina kanten. Man måste ju få pröva sig fram lite.

Min misslyckade skål som liksom fick en hjärtform glaserade jag i en av svärmors gamla glasyrer. Men hjälp vad jag fick slita för att kunna använda den, det låg som ett stenlager på botten. Och nu, jag nu vet jag inte riktigt vad jag tycker om glasyren...

Däremot föll jag pladask för den här snygga blanka vita glasyren som jag hittade undanstuvad bland svärmors glsyrlager. Vilken snygging! Jag är fullständigt i dess våld och den ska få sätta sin prägel på många många grejer framöver. Jag älskar hur ojämn den vita färgen har lagt sig!

En mycket lyckad glasyrbränning helt enkelt, där jag har flera bra erfarenheter med mig i bagaget inför framtiden. Jag har kommit ett steg längre i hur jag ska göra för att lyckas eller misslyckas med mina glasyrer, och det är ju guld värt.

Nr 2

Min andra skröj är satt och den här gången har jag iallafall staplat sättplattorna på 3 ben. Fast det gick ju bra iallafall förra gången. Tyvärr klantade jag mig så att min lilla söta näckrosbebis, som jag så omsorgsfullt hade skulpterat och tummat, gick sönder. Men det är väl sånt som händer gissar jag... men det känns ju tråkigt. Imorgon blir det ugnsöppning!

Arbete pågår

Äntligen lyckades jag skaka fram lite tid till keramiken igår! Det var helt underbart att få sitta där ute, alldeles själv. I tystnad. P och svärfar gjorde ett bra jobb med verkstaden, och isolerade den väl, så när man sitter där inne hör man ingenting från utsidan. Som småbarnsförälder är det inte ofta man får uppleva full tystnad så det var riktigt avslappnande. Har många gånger funderat på om jag ska ta ut en radio, men tystnaden och ljudet av drejskivan slår allt annat så det dröjer nog. Det som slog mig mest igår var att trots det långa uppehållet så har min keramik lyckats utvecklas iallafall. Hur gick det till? Det är lustigt det där. "Vila i form" som vi brukade säga när vi hade hästarna, det kanske är gångbart även inom keramikens värld ;-).

Några timmar i verkstaden resulterade iallafall bl.a. i några saker som jag aldrig gjort förut - en stumpstake, en liten kruka och en thémugg. Oj vad impad jag är av mig själv! Jag lyckades dessutom pilla på ett öra på muggen, så det ska bli oerhört spännande att se om min allra första mugg går att dricka ur, eller om man kommer att sitta med allt thé i knät när örat har lossnat. Så nu planerar jag en skröjbränning inom den närmsta veckan, och sedan blir det att förkovra mig bland svärmors alla glasyrer för att med omsorg välja den mest passande till mina "fantastiska" verk. Kanske jag ska försöka ge mig på att dreja ett fat till krukan först, men det var ju riktigt svårt. Annars får den väl stå fatlös ett tag.

Det bidde en blåbärsskål

På keramikfronten har det varit stiltje de sista veckorna. Jag har provat att ringla en kruka, men den bidde en skål som fick vara föremål för att pröva lite olika tekniker istället. Jag ska väl vara glad att det inte blev en tummetott anar jag, och istället välkomna att min hjärna klarar av att ställa om från den fantastiska sturehofsliknande kreation som var målet, till en annan skapelse.

Annars går jag här och hoppas att tid och lugn för lite drejning m.m infinner sig i sinom tid, det kliar nämligen i fingrarna. Men jag har iallafall lyckats hitta ett användningsområde för mina provkluttar, det trodde jag aldrig! Som liten blåbärsskål blev den gråblåa glasyren riktigt vacker på skålen. Lite mindre vacker är den nu, som förvaring åt kylskåpsmagnetsbokstäverna som Lilla H, snart 3 år, med glädje leker med. Men användbar.

Första "kollektionen" ;-)

Hoppas ni ser ironin i rubriken. Så här såg det iallafall ut när min allra första egna ugn var laddad för glasyrbränning. Så himla spännande! Eftersom jag är nybörjare inom alla områden när det gäller keramiken så såg jag mitt första 10 kg lerpaket som en övning i att försöka få någon som helst kontroll över drejandet. Att komma närmare mitt mål att kunna förutse formen på mitt alster, och sedan kunna göra den form jag själv vill, istället för att helt och hållet styras av lerklumpen och tur eller otur.

Jag har försökt att läsa på om lera, glasyrer, olika tekniker, problem osv, men har också tänkt att jag kommer upptäcka problem och lösningar under själva "görandet" - trial and error, alltså. Eller trial and success, kanske. Så jag körde på med glaseringen, med lite handledning av svärmor och svärfar som pysslat lite med keramik under åren. Det var ju svårt! Men roligt :-).

Jag försökte prova mig fram lite med glasyrerna som vi har köpt - en blank transparent med lila färgkropp, och en matt som de kallar "skiffergrå". Den skiffergråa blev jättehärlig, troligtvis var det lite för varmt i ugnen för den glasyren, men den blev fin ändå. Den lila blev inte lika lyckad. Mer rosaaktig, och hade inte direkt något djup. Var det för lite färgkropp i, eller var glasyrlagret för tunt? Vi får prova vidare! Men sammantaget kändes det jätteroligt att ha kommit ett steg vidare i min nya hobby!

Otur

Typiskt. En säkring gick i ugnen igårkväll när den var uppe i ca 700 grader. Tur att vi såg det så att duktiga P kunde byta den lite snabbt. Ett tag trodde vi att ugnen hade gått sönder - katastrof! Och som om inte det var nog så hade fläkten i rummet gått sönder imorse så det var varmt som i en bastu där inne. Det gick ju lätt att lösa med att öppna dörren ut, men det är ju typiskt att allt ska krångla när man bränner för första gången. Nu fattas väl bara att allt har gått sönder där inne...

Nu är temperaturen iallafall nere i 300 grader och det börjar krypa i kroppen - jag vill titta! Ajabaja, det är bara att lägga band på sig några timmar till. Förhoppningsvis kan vi glasera i eftermiddag! Om det finns något helt kvar, vill säga. Läste efter vi satte skröjen bl.a. att sättplattorna (det man staplar keramiken på i ugnen) skulle staplas på 3 fötter och inte fyra, som jag såklart gjorde. Då kunde det bli vibrationer som skakade sönder keramiken när ugnen går. Jag håller tummarna för att turen ska ha vänt.